Vinlagring

Vinlagring - Billiga genvägar till stora viner

Storslagna, mogna viner hör verkligen till livets goda. Det kräver viner som är byggda för att utvecklas under lång tid för att nå hela sin personlighet. Normalt kostar det mycket att ta sig in i de stora vinernas värld, men det finns faktiskt budgetvägar.

Vinlagring kallas det när man förvarar och låter vinerna mogna. Man kan naturligtvis välja att köpa ett moget, d.v.s. färdiglagrat vin. Ett problem är att det kan vara svårt att hitta färdiglagrade viner på Systembolaget eller i butiker i Danmark eller Tyskland. I stället får man köpa unga viner för egen lagring. Glöm bara inte att alltid låta vinet vila ut några veckor efter hemresan. Men vill Du ”fynda” på Systembolaget, eller åka utomlands och funderar på att ta med ett antal flaskor hem, kommer här några råd.

"Full!" ranson från 2004-01-01: 90 liter vin, 10 liter starkvin, 110 liter öl samt 10 liter starksprit.

De flesta viner konsumeras relativt fort sedan de köpts. Många som tycker om vin handlar dock på ett annat sätt; naturligtvis köper de vin för att dricka det¸ de är bara inte säkra på när de kommer att dricka det. Men under tiden, tills de dricker vinet, njuter de av att veta att flaskorna väntar på dem, i ett oftast ännu godare skick.

Vi hänvisar också till uttalanden från ett par av de mest respekterade vinprofilerna i den svenska vinvärlden:

Lars Torstensson, Chef för Vin & Sprit AB’s vingård Domaine Rabiega i Provence:

Det tråkiga är att det är så få som vet hur bra de här vinerna (= Clos d’Ière från den egna vingården) egentligen kan bli – folk dricker dem alltför tidigt. Precis som så många andra viner här i södra Frankrike behöver de lång tid på sig för att utvecklas mot sin absoluta topp. (Ur Villaägarna, februari 2001).

Anders Röttorp, vinskribent i bl.a. tidigare i Dagens Industri:

Lagring ger bättre vinliv. Många av de viner jag rekommenderar är bara för källaren. Det betyder att de är lovande, men ännu bara visar upp en bråkdel av de vinösa finesserna som är att vänta. (Ur Dagens Industri 2000-12-30).

"En egen vinkällare behöver inte bli en exklusiv hobby. Viner under hundralappen kan utvecklas till stora, mogna viner efter några års lagring, anser DI Weekends Anders Röttorp. Bolaget vidhåller felaktigt att billigare viner inte vinner på lagring. Strunta i detta! (Ur Dagens Industri 2006-01-27)

Varför lagrar man vin?

De flesta viner ligger på fat från några få månader upp till två år. Ett vin som är för ungt, har inte utvecklat sin arom till fullo, och blir godare med tiden. Även ”rödtjut” kan smaka mycket bra om det får några år på sig att mogna.

Det avgörande är helt och hållet den personliga smaken: Föredrar man fräscha unga fruktiga och lite enkelspåriga viner eller stora mogna och komplexa viner med lite mindre fräsch ”personlighet”?

Tendensen är nog, att ju mer man får möjlighet att prova mognare viner, desto mer nyfiken blir man på hur bra det egentligen kan bli.

Utomlands är unga olagrade viner billigare i inköp än lagrade. Lagerhållningen för äldre vinerna får man betala för. I Sverige säljs de flesta vinerna unga, men goda undantag finns. Ur rent företagsekonomiskt perspektiv måste lagerkostnaden läggas till på priset.

Det är spännande att följa ett vins utveckling, genom att smaka av det vart eller vartannat år. Detta förutsätter att man inhandlat ett dussin flaskor eller mer av samma vin.

Fransmännen förvarar sina flaskor längre och är inte rädda för, utan snarare stolta över, att servera ett 15-20 år gammalt vin. Är vinet övermoget skäms man inte för det, utan detta ger i stället upphov till djupa diskussioner.

Andra orsaker:
- Dämpa ner det som det är "för mycket av", t.ex. hög syra eller kraftiga tanniner.

- Se till att man har många olika vintyper att ta av, så att man alltid har något som passar till den mat som man tänker äta.

- Köpa vinet ungt och "billigare" medan det går att få tag på det.

Lagring av vinet sker i olika omgångar under vinets livstid:

De viner som lagras kortaste tiden är Beaujolais Noveau och liknande ”Primörviner”. Efter en kort, men intensiv, jäsning under ca 6 - 7 dagar, förvaras vinet på stora tankar under någon månad. Under denna tid tappas vinet om några gånger, samtidigt som det filtreras för att det ska klarna. Därefter tappas vinet på flaskor för snabb distribution till konsumenterna. Vinet ska drickas lika snabbt som det produceras. Det bör inte sparas mer än 3 månader.

Det vanligaste är att vinerna jäses under 2 – 4 veckor. Detta sker oftast i stora rostfria tankar eller betongkar, men även jäsning på större eller mindre träfat förekommer ofta. Därefter sker lagring på tankar eller träfat, med några omtappningar för att få ett klart vin, under 3 – 4 månader, innan det tappas för försäljning.

Ofta lagras viner innan tappning på flaska dessutom ett antal månader eller år på träfat. Tiden avgörs av vintyp, regler, traditioner, odlarens ambitioner, ekonomiska resurser, etc.

De flesta vinerna utvecklas sedan vid fortsatt lagring på flaska. Detta kan ske hos tillverkaren, grossister, distributörer, butiker eller hos slutkunden/konsumenten.

Ekfatslagring

Ekfatslagring är ett klassiskt sätt att förädla vin. Från början användes faten visserligen bara som förvarings- och transportkärl, men med tiden upptäckte man att vinet faktiskt blev bättre av att förvaras en tid i ett ekfat. Anledningen att man lagrar vin på ekfat är inte, som många tror, i första hand att vinet tar smak av träet. Vad man är ute efter är att göra vinet mer stabilt, göra det mer lämpligt att lagra och att ge det en bättre utvecklingspotential. Om vinet är lämpat för ekfatslagring, det vill säga tillräckligt kraftfullt och koncentrerat, förbättras det om ekfatslagringen genomförs med omsorg.

Det som händer med vinet rent kemiskt är i första hand att det utsätts för en långsam och försiktig oxidation. Samtidigt som skadliga estrar förstörs under lagringen, tillförs vinet fenoliska föreningar, vilka är ett måste för ett lagringsvin. Även vinets färg påverkas. Bland annat genom att vinet blir surare får det en klarare färg.

Under ekfatslagringen tillförs vinet tannin och smakämnen från träet. Även om det tannin som utvinns utgör en liten del i ett välmatat lagringsvin, eftersträvar många detta. Det beror på att tanninet från träet är mer strävt än bittert om man jämför med tanninet från kärnorna och druvans skal.

Många tror att ekfatslagringen ger vinet mer strävhet, men trots att tannin från eken tillförs är så inte fallet. Ekfatslagringen rundar i stället av vinerna och ger det en mjukare smak. Däremot kräver ett koncentrerat och ekfatslagrat vin att det lagras på butelj en tid för att bli njutbart.

Även om huvudorsaken till ekfatslagring inte är att utvinna aromer ur träet kan man inte förneka att detta påverkar smaken positivt. Bland annat ”rostas” faten invändigt, vilket kan ge vaniljaromer och rökaromer.

Om vintillverkaren bara är ute efter eksmaken, går det lika bra att använda ekspån eller ekstavar som sätts in i en vanlig tank. Detta kan i så fall ske under jäsningen eller senare och under olika lång tid beroende på vad man vill uppnå. Ekspånen och ekstavarna har ingen stabiliserande inverkan på vinet och ger det heller ingen utvecklingspotential. Däremot är det ett bra och billigt sätt att modifiera ett enklare vin.

Det har förekommit, och förekommer ibland fortfarande, att andra träslag än ek, främst då kastanj, används. I huvudsak är det dock ek som används. Även om man bara håller sig till ek, är det en hel vetenskap att välja vilken sort som är den bästa. Bortsett från lagringstidens längd och om ekfaten är nya eller begagnade, lätt eller hårt rostade, påverkar typen av ek, dess ursprung och tillverkningsmetoden ekfatslagringens inverkan på slutprodukten. Idag är det vanligt att vintillverkaren blandar ek av olika typ, ursprung och tillverkning för att försöka utnyttja de unika egenskaper som ekfatslagring kan ge upphov till, för att på så sätt göra vinet arom- och upplevelserikt.

Under lagringsprocessen oxideras också vinernas färgämnen (anthocyanin i rödvin resp. glycosid i vitvin), så att rödvinet blir allt brunare och ljusare med tiden, medan det vita vinet mörknar till gult eller brunt.

Lagring hemma
Det första man måste tänka på när man vill börja lagra viner är att inte alla viner vinner på lagring.

Det är däremot ytterst sällsynt att vinerna blir dåliga av att lagras, om man med detta menar att de blir otjänliga för konsumtion, och inte lagringstiden är extremt lång.

Vinerna kan bli defekta av defekt (läckande) förslutning, dålig (infekterad) kork och av att lagras i ljus.

Även viner som anges att de inte vinner på lagring utvecklas under lagring. T.ex. ändrar de kanske karaktär från ungt och fruktigt till mer mogna aromer, samtidigt som det blir mjukare. Om det upplevs som godare eller mindre gott är helt och hållet en personlig smaksak. Enda sättet att ta reda på vad man tycker bäst om, är att lagra tillräcklig mängd flaskor tillräckligt länge, så att man får vara med om vinets utveckling till sin ”höjdpunkt”.

För att ytterligare komplicera vinupplevelsen kan påpekas att vinets smak också är beroende av vilken mat man konsumerar till vinet, att vinet har lämplig serveringstemperatur, att bra glas används, miljön och sällskapet, m.m.

Exakt var skillnaden ligger mellan ett vin som blir bättre av att lagras, och ett som inte blir det, är svårt att säga på annat sätt, än att det är den kemiska sammansättningen som är annorlunda. Smakerna av de olika syrorna kommer att ”rundas av”, och smaken blir ”komplexare”.

Det hela beror på om vinet har lagrings- och/eller utvecklingspotential och detta beror på råvarans egenskaper och på hur det tillverkas. Hur vinet har tillverkats är dock inte lätt för en vanlig konsument att veta.

De faktorer som gör vissa viner mer lämpliga för lagring, eller ”långlivade” är

Alkoholhalten. Ju mer den överstiger 10 %, desto bättre.
Halten av syrliga fruktsyror, främst vinsyra, men även citron- och äpplesyra.
Halten av sträv garvsyra, s.k. tannin. Tanninet finns i naturligt i druvorna (från skal och kärnor främst i röda druvor), men tanninhalten kan också ökas genom ekfatslagring på nya fat eller genom tillförsel av tannin som producerats industriellt.
Sockerhalten (framför allt i vita viner).

Välj därför viner som har en eller flera av dessa egenskaper i stor mängd

Röda viner är oftast fullt utjästa, ”torra”, med låg restsockerhalt i vinet. Däremot kan Roséviner och speciellt Vita viner ofta ha en ganska hög restsockerhalt. De betecknas då som halvtorra, halvsöta eller söta.

För att ta reda på om ett vin blir bättre av lagring kan man helt enkelt köpa en låda vin (alltså 12 flaskor) och sedan prova sig fram. För billiga viner är någon månads mellanrum mellan provningarna lagom, för dyrare vin tre månader och för riktigt dyrt vin upp till ett år.

Annars kan man läsa sig till kunskap om vilka viner som ska lagras och i så fall när de ska drickas. Det finns ett antal tidningar och nyhetsbrev som handlar om detta. Ett annat sätt är att ta kontakt med producenter, importörer eller personal på Systembolaget, som ibland är ganska kunniga.

I Systembolagets beskrivning av viner anges en ”möjlig” eller rekommenderad lagringstid. Man är dock väldigt underskattande beträffande lagringspotentialen, huvudsakligen av två skäl:

- Man vill ha så snabb omsättning som möjligt på produkterna.

- Man vill inte ha reklamationer från konsumenter som lagrat vin på ett olämpligt sätt.

(Man utgår i princip från att kunderna lagrar flaskorna stående i ett ljusexponerat utrymme ovanför spisen!)

Observera att Systembolaget inte själva lagrar viner någon längre tid, och de viner man har köpt in lagras på ett dåligt sätt i butikerna: Flaskorna står ofta upp, vilket kan orsaka uttorkning av korken, temperaturen är ”rumstemperatur”, och i butikerna exponeras flaskorna ofta för ljus.

Systembolagspersonal säger ”informellt” att man åtminstone kan multiplicera Systembolagets officiella uppgift med en faktor 3.

Tidningarnas vinrecensenter anger ofta en mer realistisk bedömning av lagringspotentialen än Systembolaget, såvida de inte bara anger bara det som Systembolaget har angett.

När man har valt ut ett eller flera viner som man vill lagra gäller det att ta reda på hur man ska bära sig åt för att inte ”lagra sönder” vinet.

Var skall vinet förvaras?

Det finns vissa saker man bör tänka på, och gör man det är det inga problem. Man kan i princip lagra vin i en garderob i en lägenhet.

Många fransmän har i källaren några hundra vinbuteljer liggande kvar i sina inköpskartonger. Märkvärdigare än så, behöver inte vinlagring vara. Nåja, en fransk källare är ofta lite fuktig och dragig och blir sällan kallare än 12ºC på vintern och inte varmare än 17ºC på sommaren. Förresten så säger man inte att man lagrar viner i Frankrike, utan, man ”låter dem åldras”.

Vin-”källaren”, platsen där man förvarar vinet, ska vara mörk. Detta är det viktigaste kravet av alla! Där skall vara något fuktigt, så att korkarna inte torkar. Se upp för mögel, som kan förstöra etiketterna och ännu värre - korkarna. (Ett tips för att förlänga etiketternas hållbarhet: spraya med klarlack eller hårspray!) Vinkällaren får inte heller vara för torr, för då kan vinet dunsta genom korkarna och oxideras. Flaskorna ska ligga ner för att hindra korkarna att torka, så att inte luft kan tränga in. Undvik vibrationer, men det är inte alls farligt att flytta flaskorna då och då.

Temperaturen är viktig och det skrämmer nog många. Rent generellt kan man säga att vinerna bör lagras i en temperatur på mellan +10 ºC och +17 ºC. Temperaturen bör dock inte understiga ca +5 ºC, eftersom (ofarlig) vinsten kan fällas ut i vinet (gäller speciellt vita viner).

Nu är det kanske inte så många som har mellan +10 ºC och +17 ºC varmt i garderoben. Det har inte så stor betydelse om vinets lagras vid +23 ºC. Det man ska se till är att vinet inte utsätts för temperaturer över +30 ºC. Att lägga sina dyra nyinköpta viner i en bil en varm sommardag är inte att rekommendera, men kanske oundvikligt.

Hastiga temperaturväxlingar gör att vinet mognar snabbare. Kanske för fort i vissa fall. Vill man spara ett vin i flera år ska det stå svalt. Ju varmare vinlagringsplatsen är, desto snabbare mognad. Långsam mognad ger bästa resultatet. Om en vinkällare håller en temperatur på +4 ºC på vintern och +18 ºC på sommaren spelar inte så stor roll, men om man lagrar vinet i ett ställ invid spisen, eller i mer eller mindre tjusiga vinställ i rummet, bör man tänka om.

Vissa röda högkvalitetsviner mår utmärkt av att ligga i sommarheta vindsutrymmen, men det är ett experiment man bör överlåta på experterna. Det är så man tillverkar vissa starkviner, t.ex. Madeiravin. Över 25 ºC riskerar unga viner att börja jäsa igen.

Ventilationen i vinkällaren är viktig. Den måste hållas luktfri. Experterna är eniga om att man inte kan ha stinkande ost eller äpplen i samma utrymme som vinflaskor, men ingen har ännu förstått hur lukten kan tränga igenom foliet och korken till vinet.

Länge sa man att vinet vill ha en bullerfri tillvaro i lugn och ro, samt att det tycker om att lyssna på operamusik. Dagens betydligt klarare viner tycks klara av modernt oljud bättre. Det är heller inte bevisat att vinet föredrar belysning med levande ljus hellre än en elektrisk glödlampa när man går in i vinkällaren.

Vinet utvecklas fortare vid högre än vid lägre temperatur. Hur mycket vinet påverkas beror till stor del på hur det har gjorts. Många vita och roséviner har ofta ingen större utvecklingspotential, utan lagras bara i väntan på konsumtion. Att lagra dem upp till något år är dock absolut inget problem, om förhållandena är någorlunda bra.

Har man inte tillgång en "naturell" vinkällare i en sval del av huset, som ju är det enklaste och billigaste alternativet, kan man åstadkomma en konstgjord "källare". Det finns idag även en uppsjö av vinskåp med temperaturreglering att köpa. De flesta är bra, men också dyra, och kapaciteten är mer eller mindre begränsad. Ett fattigmansalternativ är ett gammalt kylskåp. Nackdelen med dessa är att de ofta vibrerar lite. Därmed bryter de mot en av den mer pedantiske vinlagrarens krav: vinet ska ligga helt stilla, men om plånboken sätter stopp för andra lösningar får det duga.

Vibrationer påskyndar utfällning av färg och andra partiklar i vinet, d.v.s. man får avlagringar i vinet som man kan behöva avlägsna vid upphällningen genom dekantering.

Om vare sig den naturliga "källaren" eller den konstgjorda kan åstadkommas så går det, som sagts ovan, väldigt bra att lagra i ett normalt lägenhetsklimat. Det är vinets utvecklingskurva som påverkas, och man behöver prova sig fram till vad man tycker är bra. Testa med 50-75 % av den tid som anges för "bra" lagringsförhållanden.

Om man har möjlighet att skaffa sig en drömkällare, som uppfyller alla krav, ska den vara sval, mörk, tyst, fri från vibration och relativt fuktig. Eftersom vinet ska ligga ner, för att hålla korken fuktig, bör källare vara utrustad med hyllor och fack. Det går också kombinera vinställ med att ställa lådor på varandra, om man köper hela lådor och väljer att lagra vinet i dem. Man bör också tänka på att kunna komma åt att ta ut enskilda flaskor ur vinstället, så individuella fack ger en bra kompromiss av detta krav och kravet på maximal lagringsvolym inom ett bestämt utrymme.

Marknadens i särklass mest prisvärda lösning är Quercia's Vinställ, Modell 48 och Modell 30, vilka ger lägsta pris per flaskposition, kombinerat med högeffektivt utnyttjande av utrymmet samt bekväm åtkomst till varje enskild flaska. Gå till Produkter för att se Quercia's sortiment av prisvärda och snygga vinställ.

2 st Vinställ Modell 48 på varandra ger plats för 96 flaskor.

Ordning och reda

Det är en god idé att föra anteckningar i en lagerbok. I den kanske man skriver namnet på vinet, ingående druvsorter, tilltänkt lagringstid, när och var köpet gjordes och vad man betalade. Och när man öppnade det och vad det smakade. Kanske till och med vem man drack det med och vad man åt till. För att kunna hålla reda på allt, och inte behöva plocka igenom hela lagret i sökandet efter en speciell flaska är det väldigt bra om man har tillgång till en dator, där Lagerboken utgörs av ett Word- eller Accessdokument. På t.ex. hemsidan http://www.macave.se/ kan Du registrera ditt vinlager och bekvämt hålla reda på Dina viner.

Man kan också hänga en etikett på varje flaska, gjord av papper, eller ännu hellre av plast, på vilken man skriver med en ”white-board”-penna.

Se också det separata avsnittet Ordning och reda, som visar ett lätthanterligt system för att hålla reda på vilka viner man har i lagret.

"Geografiskt" numreringssystem

Vilka viner kan lagras?

Frågan borde egentligen ställas "Hur länge kan jag lagra mitt vin?”. För vin är sällan en färskvara. Generellt kan sägas att vin inte alls är så känsligt som det ibland görs gällande.

Sedan handlar det mycket om den personliga smaken om ett vin är moget eller inte.

Undantagen är förutom ”Noveau”-viner även viner på Tetrapak-förpackningar, vilka absolut inte ska förvaras längre än 2-3 månader, samt Bag-in-box-viner, vilka i bästa fall kan lagras upp till 6 månader, om de förvaras svalt. Dessa tider gäller från tappningsdatum, och eftersom produkterna kan bli stående i lager eller i butiken en stor del av den tiden måste man vara mycket försiktig med hur länge man sparar "pappvinerna". Dessutom är den enkla sanningen att ingen vinproducent förpackar ”bra” viner på Tetra eller B-I-B. Det innebär dock inte att dessa viner behöver vara odrickbara, men deras lagringspotential är obefintlig. Ett sätt att förbättra boxvinets hållbarhet är att omedelbart Då Du har burit hem vinboxen tappar Du upp hela innehållet i glasflaskor och försluter flaskorna med kork eller skruvkapsyl. Det går åt 4 flaskor à 75 cl till en 3-litesbox. Förvara flaskorna liggande, så håller Du korkarna täta, och Du får också kontroll av att förslutningen är tät.

Du kommer förmodligen också att upptäcka att Du har blivit lurad på ett antal centiliter vin när Du tror att det ska vara 3 liter i boxen.

Om Du nu trots allt skulle vilja köpa ett Box-vin ska Du absolut kontrollera vad man anger som tappningsdatum och/eller bäst-före-datum. Då det gäller vin i Tetrapak finns bara en rekommendation: Köp aldrig!

Ett enkelt svar på frågan ovan är, att ju dyrare ett ungt vin är, desto bättre är troligen dess kvalitet och desto längre går det att lagra. Men det är väldigt roligt att chansa på ett enkelt vin, för att se om det kan mogna till ett ädlare. man har ju heller inte något att förlora på att prova, eftersom det dels är en mindre investering, och resultatet i sämsta fall är att det inte blev bättre, men inte sämre heller.

Vinets pris är ju inte enbart en kvalitetsfråga, utan beror ju också på många andra faktorer, t.ex. ursprungsområdets, odlarens och de ingående druvsorternas status. När man provar ut vilket ungt vin man vill köpa är det bra om det finns motsvarande vin av äldre årgångar att jämföra med.

Det finns viner som är tillverkade för att konsumeras inom kort tid, men de flesta finare viner smakar inte så bra som de har potential för innan de fått mogna några år.

Exempel på några av de mest långlivade vinerna är Hermitage, Amarone och Brunello (rött), Château d´Yquem (Sauternes) och Vintage Port (rött portvin). Dessa viner klarar ofta utan större problem en lagring på 20-30 år, förutsatt att de ligger svalt (helst 8-14 grader), mörkt, stilla och vid jämn temperatur.

Lagringsdugliga vita viner är svårare att hitta än röda. Friskheten försvinner snabbt. Men söta viner kan lagras, liksom viner av Chardonnaydruvan, Riesling (om alkohol-, syra- eller sockerhalten är tillräckligt hög) och vissa andra druvsorter. Har vinet smak av ek, utvecklas med tiden en vaniljarom i vinet. Det är speciellt tydligt om man använder ekfat av amerikansk ek. Lagring av Chardonnayviner på nya ekfat hos vintillverkaren är populärt nu.

Av rödvinerna är det de kraftigt syrarika med stark färg som håller längst. Syran kan vara av 2 slag: Tanniner=oxalsyra=garvsyra och fruktsyra. Speciellt Tanninrika viner är mycket lagringsdugliga, ja till och med lagringskrävande för att de ska vara njutbara. Man kan också gå efter årgångarna, som främst på grund av vädret är olika bra. Dagens vintillverkare är dock betydligt skickligare är förr, och har tillgång till olika metoder för mätning, analys och "manipulation". Tekniken har gått framåt även här.

Tyvärr har den unge vinodlaren som vill stå på egna ben inte alltid råd med dyrbara investeringar, vilket kanske ändå inte lönar sig på en liten vingård.

Ett kriterium är alltså att välja viner från bra årgångar. De tål som regel betydligt längre lagring är de år då skörden inte slagit in till fullo.

Druvsorterna är olika rika på syra och vintillverkarna blandar ofta, för att ge vinet önskad balans. Se förteckning över olika druvsorters lagringsbarhet.

Det finns inga garantier beträffande slutresultatet när det gäller vinlagring. Därför är det så spännande. Vinet är levande och oförutsägbart i dagens standardiserade värld. Ett vin kan vara gott under flera år, fast det ändrar smak under tiden och det är mycket sällan det är ”odrickbart”, vare sig det är ungt eller övermoget.

Vita och lättare rödviner, samt rosé, är goda efter ett par år. Tyngre tanninrikare röda smakar bäst med flera år på nacken. I små flaskor mognar vinet snabbare, men det håller längre, kanske dubbelt så länge, i en magnumbutelj. Varför? Jo, vinet luftas genom korken, som liksom flaskhalsen har samma storlek på en liten som en stor flaska. Alltså får vinet i en liten flaska mer luft än det i en stor, proportionellt sett.

Viner Du inte ska köpa:

- Köp aldrig flaskor i en märklig form, t.ex. fiskar, skruvade, sneda, etc.

- Köp aldrig vin i kulörta flaskor. (Färgade flaskor i olika nyanser av grönt eller brunt är godkända).

- Köp aldrig tyska viner med engelskt namn i kulörta flaskor.

- Köp aldrig viner som har diverse djur på etiketten, såvida det inte är lejon, noshörningar eller örnar, gärna i gammal tysk stil.

- Köp aldrig viner som är namngivna efter djur eller maträtter.

- Köp aldrig vin i förpackningar om 1 liter eller 3 liter. (3-liters går dock bra om den är gjord av glas).

- Köp aldrig viner som är uppkallade efter vad de påstås passa till för mat.

Till sidtopp

Vad ska mitt vinlager innehålla?

Ekonomi, lagringsutrymme och självdisciplinen brukar sätta gränsen för lagrets storlek.

När Du gör upp en strategi för vininköp bör Du tänka på:

Ø Hur mycket vin Du dricker

Ø Hur mycket vin Du vill äga, och har plats att förvara

Ø Hur mycket pengar Du vill investera i vin

Ø Vilka typer av vin Du tycker om

Ø Din lust att hela tiden "vidga vyerna" med kunskaper om viner av olika typer, prisklasser och årgångar.

Tips på lagringsvärda viner

Vem är Du?

Icke-samlaren

Du har inte plats att lagra vin och Du tycker det finns andra saker att lägga ut Dina pengar på.

Vad det gäller det första argumentet kan Du läsa mer i denna skrift om att det inte behövs så märkvärdiga lokaliteter för att förvara vin en tid, så att Du får nöjet att konsumera ett godare vin.

Det andra argumentet är heller inte så övertygande; Du gör i princip av med samma belopp oavsett om Du bara dricker vinerna unga eller lagrar dem en tid. Dessutom kan Du faktiskt spara pengar på att Dina viner i lagret ju inte stiger i pris, vilket däremot vinerna på Systembolaget ju gör med tiden.

En hård personlig disciplin är ett bra sätt att förhindra att en vinsamling bildas. Beräkna hur många flaskor Du konsumerar per månad, inkl. middagsbjudningar och andra festligheter, och ha aldrig mer vin till hands än denna mängd. Om Du till exempel dricker vin två kvällar i veckan och har gäster en gång i månaden, blir det omkring 12 flaskor.

För att lyckas i Dina föresatser att inte skapa ett vinlager ska Du

· Undvika att köpa robusta röda viner, som förbättras med åldern, och som kräver ett antal års lagring innan de är "drickbara

· Inte köpa mer än två flaskor av en sort, om Du nu inte prompt vill ha bara en enda sort.

· Inte köpa ett vin som är dyrt eller ovanligt, så att Du känner Dig frestad att spara det till något speciellt tillfälle

· Motstå alla ”skamliga” förslag på goda viner från Dina vänner och i mattidningar, radio- och TV-program och tidningsartiklar.

· Klippa sönder betalkortet.

OBS! Ett vin behöver "komma till ro" minst 2 veckor efter det att Du har tagit hem det, även det enklaste vinet.

Småsamlaren

Du kanske bestämmer Dig för att förråd för 6 månader verkar rimligt för Dig. Det betyder ca. 75 flaskor vid ovannämnda konsumtionsmönster.

Du kan köpa 4 till 12 flaskor av något vin som speciellt rekommenderats av vinskribenterna eller någon vän, och även satsa på några långlivade viner också. Din utmaning blir att bibehålla balansen mellan viner som fortfarande behöver mogna, och viner som (Du tror) är färdiga att drickas, samt ha en bra mångfald av drickfärdiga viner, så att Du inte tröttnar på favoritvinet.

För att nå målsättningen behöver Du föra anteckningar över Dina vintillgångar, samt tänka på lagringsförhållandena.

Samlaren

Grattis! De flesta vinsamlarna bestämmer sig inte ens för att bli vinsamlare; de fortsätter bara att köpa tills de är det! Genom att ta det genomtänkta beslutet att äga ett par hundra flaskor vin har Du möjligheten att skapa en samling som verkligen passar Din smak och Dina mål.

Din utmaning är att bestämma Dig för vilka viner Du gillar bäst, (vilket kommer att ge Dig många njutningsfyllda upplevelser på vägen till vissheten) och att förvara vinerna på så bra sätt som möjligt, så att Du får den upplevelse som Du förväntar Dig.

Var går gränsen?

En samling på 1000 – 1500 flaskor är definitivt tillräcklig för att tillfredsställa en vanlig människas behov. Å andra sidan är 50 eller 100 flaskor inte så dåligt heller!

I Frankrike, där man ju har lätt att komma åt att köpa även mogna viner, anser man att den undre gränsen för ett ”anständigt” lager är 200 flaskor (0,75 l). Det baseras på att det ”dagliga” vinet köper man efter hand, för konsumtion inom några veckor. Det man vill lagra är vad innehavaren funnit vara ”goda” viner, att avnjuta tillsammans med en bra måltid och/eller i goda vänners lag. För sådana ändamål räknar man med minst 5 års genomsnittlig lagringstid, d.v.s. man kan omsätta ca 40 flaskor per år, när lagret är uppbyggt.

Ett större lager tillåter längre genomsnittlig lagringstid, alternativt större årlig konsumtion av lagringsvinerna. Ett bra sätt att bygga upp lagret är att till att börja med köpa viner som redan har lagrats några år. Man kommer på så sätt snabbare fram till ”skördetiden”. Successivt kan man sedan köpa yngre, och därmed billigare, viner. Ett problem kan dock visa sig med tiden: Man vill inte tulla på förrådet, utan man sparar, och sparar, och sparar…

Då är det återigen bra med självdisciplin; har man bestämt sig för konsumtion inom en viss period ska man följa detta. Därigenom skaffar man sig erfarenheter från olika lagringstider.

Idealet är ju att, såsom i de stora vinländerna, köpa 1-2 kartonger á 12 flaskor, för konsumtion över en längre period. Med nuvarande importregler har ju nu också de svenska konsumenterna dessa möjligheter.

Några principer för en vinkällare

En summering av råden ovan:

1. Du skall förvara dina buteljer där de kan vila i mörker och utan skakningar, och utan alltför brutala temperaturvariationer.

2. Drick ditt vin: Vin är gjort för att drickas.

3. Njut av ditt vin: Ett vin bör drickas med glädje och njutning, inte med baktankar om dess eventuella värdestegring.

4. Inte allt vin är till för att lagras: Vissa viner blir bättre efter flera års lagring, andra dricks med fördel unga. Det är din egen smak som avgör!

5. I källaren ska du helst ha minimum tre gånger din årskonsumtion, så att de viner du ska lagra får ligga i fred.

6. Provsmaka dina viner regelbundet: om det så bara är för att bedöma deras utveckling (köp därför helst minst 6 av varje vin).

7. Blanda friskt och våga nytt: Var inte rädd för att köpa några flaskor från en region som du inte känner så väl till. Vanans makt eller tvekan inför det okända berövar många intressanta upplevelser.

8. Balansera din källare: Ha inte bara en eller två sorters vin. ”Bara Bordeaux” eller ”bara Bourgogne” är ett recept för att missa mycket intressant

9. Fall inte för slöheten när du handlar vin på din utlandsresa: de mest kända vinhandlarna kan vara onödigt dyra. Pröva något nytt, t.ex. en liten kvartersbutik (där du också kan få goda råd) eller en internetbutik. Var aktsam när du handlar hos producenten, särskilt i Bordeaux eller Toscana. Det är inte alltid billigare än i affären i närmaste stad.

10. Bortsett från de verkligt speciella omständigheterna när du absolut måste köpa en ”etikett”, ska du aldrig köpa ett vin för mer än 50 € per normalflaska.10 - 25 € är oftast en fullt rimlig nivå.

11. För bok över dina viner: Veta vad man har är bästa sättet att veta vad man ska köpa. Plus att det är halva nöjet att kunna se sitt lager och kunna välja ”rätt” vin till maten.

12. Visa vinet respekt: Det kostar kanske mycket, så behandla det med respekt, servera det vid lagom temperatur (inte för kallt, inte för varmt), i bra glas (inte nödvändigtvis dyra), dekanterat om det behövs etc.

Gå till länken för normala lagringstider (med utgångspunkt från produktionsåret) för medelbra till bra viner från några kända vinområden: (OBS! Lagringsråd från producenter, importörer, vinskribenter etc. ska naturligtvis också tas hänsyn till. Däremot ska Du inte bry Dig om vad Systembolaget anger).

OBS! Ta vinskribenternas och tidningsrecensenternas förslag med en stor nypa salt. Många av dem är intimt förenade med branschens aktörer, genom olika former av samarbete, mutresor, gratisviner etc. och alltså mer eller mindre köpta.

I de månatliga recensionerna av Systembolagets nyutsläpp "måste" man göra en klassificering i fynd och prisvärda viner etc., annars bryter man mot mönstret, och får kanske inte längre vara med på Systembolagets provningar. Detta är också en viktig anledning till att ganska få av vinjournalisterna är så kritiska mot Systembolaget som man egentligen har all anledning att vara.

Tips på lagringstider Se hur mycket vin Du får för pengarna!

Lycka till med framtida vinavsmakningar, som vi hoppas kommer att ge fina smakupplevelser.